Jag matar min hjärna med, ''hejhej Monika'' och ''Ivor'' låten för att hålla ihop det positiva. Bröt ihop när jag kom hem, grät som ett barn. Jag Blir så himla stressad att gå den där sista biten hem i mörkret, där jag inte vet om någon vill mig illa eller slå mig, då får jag inte stanna och andas, nejnej gågågågå fortsätt gå annars tycker de att du är lat som stannar mitt i backen, jävla tjockis som inte kan klara att gå uppför backen ens... Jag får svårt att andas och panikångesten lurar i mörkret.. Allt detta låter säkert jättefjantigt...
Hatar att det är så, varför är just jag så skör? Fucking shit.
Meningslöst inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig, borde skriva här oftare...
aah... peace out
1 kommentar:
Du är stark som klarar dig så pass bra ensamen som gör faktiskt gör. Jag vet att jag inte funnit där för dig lika mycket som du funnits för mig det senaste året. Men det har varit så otroligt mycket emellan att det helt enkelt inte funnits tid. När det egentligen borde vara hur mycket tid som helst till dig, min syster!
Du är inte alls värdelös om du inte orkar hela vägen upp för den där hemska backen, det är ju till och med så att jag blir trött i den!
Och om någon jäven skulle röra dig! Då jävlar kommer carro och co, och bankar **** hur denna mönniska!
Fan i helvete om någon jävel skulle vara dum mot dig, Min egna halva! Blodssyster!!!! Allt i min värld!!!
Skicka en kommentar